0 - 1

Fotograf Anders Wikman

Vissa segrar är lite roligare än andra. Allra roligast är kanske bortasegrar, med 0-1, där matchen gäller mycket och motståndet är svårt. En sådan seger tog TBoIS Damjuniorers 9-9-lag i går söndag.

Det är av någon anledning alltid lite extra laddat när TBoIS-tjejerna ska möta Skoftebyns IF. Matcherna är tuffa och jämna och det är alltid viktiga poäng som står på spel. Detsamma gällde söndagens drabbning och det var SIF som öppnade starkast. Gång på gång kom de loss och förbi på kanterna men TBoIS-försvaret lyckades hålla SIF:arna utanför eget straffområde, och trots spelmässigt övertag för SIF lyste de riktigt farliga chanserna med sin frånvaro. 0-0 i första pausvilan, ganska jämnt, men med liten fördel till SIF.

I andra halvlek fick TBoIS bättre ordning på presspelet men lyckades inte bygga något eget spel eller skapa några hetare chanser framåt. SIF föll snabbt och djupt med sin backlinje när TBoIS vann boll, och då behövs ett snabbare och säkrare passningsspel för att skapa målchanser. SIF skaffade sig i stället en lång rad hörnor – som per definition är målchanser om de slås rätt – men viljan hos TBIS-tjejerna var denna kväll starkast, och farliga bollar nickades, spelades och rensades bort till SIF-spelarnas frustration. Det slets, revs, kämpades och knuffades och något skönspel var det knappas frågan om. Alice Dagström bemästrar dock detta spel väl och visade vägen med styrka, envishet och mod när hon gång på gång vann dueller mot sin motståndare. Steg för steg tog lagkamraterna efter och man anade en vändning i styrkeförhållandena på plan. Vid andra pausvilan var det blött, lerigt och svettigt – och fortfarande 0-0.

Det var beslutsamma tjejer som klev ut på plan för att spela sista perioden, och det visade sig att SIF bränt sitt bästa krut och började bli trötta. TBoIS skapade nu mer eget spel, bytte kant, och lät SIF-spelarna springa mycket. Centralt i plan vann Thea, Ellen och Lova fler och fler dueller, och plötsligt hade TBoIS greppet. SIF-anfallen blev färre och kortare och TBoIS började skapa chanser och kom runt på kanterna. När det behövdes som bäst – med kvarten kvar att spela – blev Ellen Johansson sista TBoIS-tjej på bollen när den efter en tilltrasslad situation hamnade i nätmaskorna bakom SIF-målvakten. Orättvist? Nej, i detta läge var TBoIS det starkaste laget!

SIF gjorde en kraftansträngning för att kvittera, men nu var det för sent. Orken fanns inte – hos SIF. TBoIS-tjejerna spelade istället ett aggressivt försvarsspel och kunde nog hållit undan ytterligare en period om det behövts. Idag skulle man helt enkelt inte släppa in några mål. Stödet från sidan av de äldre kompisarna i damjuniortruppen inspirerade dessutom och gav ännu mer energi!

Att spela tuffa och viktiga matcher är en del av utvecklingen för en fotbollsspelare. Flera tjejer var nervösa innan match men vet nu att de klarar den här typen av matcher på ett utmärkt sätt. De vet också att 0-1-segrar på bortaplan, i blöta och leriga förhållanden, kan vara det bästa som finns. Särskilt om det innebär serieledning – med två omgångar kvar.

/Magnus Ring